Nu kommer Kina
Om svensk forskning ska klara konkurrensen från Kina måste vi samla resurserna och se till att varje forskningskrona räknas. Vi måste skapa utrymme för svenska forskare i världen genom att ta initiativ till samarbeten med kinesiska forskare.
Jag befann mig nyligen på resa i Kina. Jag besåg världsutställningen i Shanghai som snarast kan liknas vid ett jippo i Pippi Långstrumpanda utan särskilt mycket fokus på högteknologi. Jag gjorde också flera studiebesök på universitet och forskningsinstitut. Det som verkligen slog mig under resan är hur målmedvetet forskarna arbetar där. Och att det finns en otrolig optimism över vad man tror sig kunna åstadkomma med forskning.
Shanghai. Foto: Joakim Amorim
En annan sak som slog mig var hur fort allting går. Vi har under ett antal år varit medvetna om Japans kapacitet inom forskningen men först nu börjar vi i Sverige se på Kina som en konkurrent inom forskning. Ett exempel på den snabba utvecklingen är ett samarbete mellan Sverige och Kina som SSF delvis stött inom området fotonik. När jag besökte laboratoriet vid starten 2006 blev jag inte särskilt imponerad. Utrustningen var av låg standard, aktiviteten var låg och det var skräpigt och oorganiserat. Nu besökte jag samma institution igen och fann ett laboratorium i toppskick och med skickliga forskare.
I Kina gör man nu kraftfulla satsningar på forskning. Eftersom landet är så stort innebär det att om bara någon procent av Kinas forskare är bättre än de som finns i Sverige, så blir de genast överlägsna oss. Många av de forskare som utbildats på universitet i USA och Europa flyttar nu tillbaka till Kina. Medan vi i Sverige ivrigt letar efter studenter som vill studera teknik och naturvetenskap kan inte ens alla med toppbetyg beredas plats på tekniska utbildningar i Kina.
Om Sverige ska ha någon som helst chans att hänga med som forskningsnation måste vi göra något riktigt drastiskt. Vi får inte glömma hur viktigt Kina är för svensk export och för företag som ABB, Ericsson och Volvo.
Eftersom vi har mycket mindre resurser att röra oss med måste vi verkligen göra allt för att de används på rätt sätt. Vi som arbetar med forskningsfinansiering har ansvar för att våra satsningar verkligen träffar rätt. Både finansiärer och universitet måste se till att den forskning som kan komma till nytta verkligen når ända fram till användaren. Men det räcker inte.
De senaste årens expansion av universitetens verksamhet i Sverige fungerar inte. Vi kan inte fortsätta att satsa på ett stort antal små forskargrupper med otillräcklig finansiering. Resurserna måste fokuseras. Sverige måste ha djärvare forskning med högre kvalitet som bedrivs i färre forskargrupper än idag. Regeringen ger nu universiteten större självständighet och det innebär att universiteten måste ta ansvar för att skapa goda forskningsmiljöer med fungerande infrastruktur och trygghet för forskarna.
Idag har Sverige mycket få samarbeten med det som snart är världens största forskningsnation. Vi måste nu sträcka ut handen mot Kina och se till att samarbeten startar mellan svenska och kinesiska forskare. Det är enda sättet för oss att hänga med i den utveckling som sker där. Som vd på SSF kommer jag att verka för att detta sker. Men de svenska universiteten måste också vara med och skapa allianser som kan användas som draghjälp åt svenska forskare. Och det måste ske nu.
Lars Rask, vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning