SSF ser över strategin
- Nytt komplicerat sätt utse styrelser kan påverka
Under 2009 fördelade SSF omkring en halv miljard kronor till forskning i form av rambidrag och individuella bidrag och i projekt som samfinansierades med andra finansiärer. För åren 2010-2012 ser vi att det finns ett visst utrymme för nya former av forskningsprogram. SSF:s styrelse gör därför en strategisk översyn för att kunna bedöma vilka forskningsområden som är mest angelägna att stödja.
Till grund för arbetet ligger de fem strategirapporter som forskarpaneler tog fram 2007, ett 40-tal förslag till ämnesområden som inkommit från universitet, forskningsinstitut och branschorganisationer som resultat av en inbjudan från SSF:s styrelse, föredragningar av framstående forskare från olika delar av näringslivet och pågående arbete i SSF:s fyra programkommittéer. Ett styrelsebeslut om nya forskningsprogram förväntas under 2010. Men detta är under förutsättning att ett planerat byte av styrelse vid halvårsskiftet inte förändrar förutsättningarna.
Idag tillsätts styrelseledamöterna av regeringen enligt en procedur som gällt sedan 1996. Regeringen har nu lagt en proposition (2009/10:136) ”Ökad frihet för vissa stiftelser som finansierar forskning” som ska förändra tillvägagångssättet.
Enligt propositionen ska SSF:s styrelse ha 10 ledamöter. Två av dessa ska även i fortsättningen utses av regeringen. Två ledamöter ska utses efter förslag från samordningsgruppen för Vetenskapsrådet, Fas, Formas och Vinnova. Universitet och högskolor ska föreslå två ledamöter och Kungl. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien ska föreslå tre ledamöter. Den avgående SSF-styrelsen ska utse en ledamot och dessutom de ledamöter som föreslås av samordningsgruppen, universitet och högskolor samt de båda akademierna. Ordförande och vice ordförande ska utses inom styrelsen.
Regeringens förslag till procedur för utseende av styrelse ger ingen som helst garanti för att representanter för näringsliv och samhället i övrigt kommer att föreslås till stiftelsens styrelse. Detta är bekymmersamt eftersom en god balans är en förutsättning för att stiftelsen skall kunna leva upp till sin stadga att stödja strategisk forskning ”med betydelse för utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft”. Det finns inte heller något som garanterar att fördelningen av män och kvinnor blir någorlunda jämn, eller att alla vetenskapsområden som bör vara representerade blir det.
De flesta framgångsrika forskningsnationer har utvecklat system för forskningsfinansiering som dels bygger på en stabil, kraftfull forskningsfinansiär för grundforskning arbetande enligt bottom-up principen, i Sveriges fall Vetenskapsrådet. Dels finns också en eller flera finansiärer för strategisk forskning, som arbetar djärvare och kan pröva innovativa former av forskningsprogram alltefter samhällets behov, i Sveriges fall exempelvis SSF. Svensk forskning har inget att vinna på att SSF, genom ett nytt tillsättningsförfarande, skulle kunna få styrelser med en sammansättning som skulle likna de som Vetenskapsrådets ämnesråd har.
Det finns ytterligare ett problem med regeringens förslag om hur SSF:s styrelse skall utses. Enligt SSF:s stadgar har KVA och IVA rätt att granska SSF. Båda dessa organisationer söker dessutom projektmedel från SSF. Det ter sig då egendomligt att de samtidigt skulle ha ett direkt ansvar att föreslå ledamöter till stiftelsens styrelse.
Den nya proceduren är komplicerad, och kan komma att förändra både stiftelsens arbetssätt och inriktning, även om det självfallet fortfarande måste vara inom ramarna för stiftelsens stadgar. Detta kan till exempel helt förändra förutsättningarna för den ovan beskrivna pågående strategiska översynen inför beslut om nya forskningsprogram.
Lars Rask, vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning